Nattliga tankar

Det känns lite som att jag inte vill släppa taget om den här dagen... jag har försökt att lägga ifrån mig mobilen hur många gånger som helst. Men varje gång när jag gjort det känns det underligt tomt och tyst på ett väldigt obehagligt sätt. Tror ni jag inte vill släppa taget om den här dagen? Varför skulle jag inte vilja det? Det har ju inte varit någon speciellt bra dag. Inte dålig men inte heller bra.

Det är underligt det där. Jag är stressad över att fler och fler dagar går av mitt liv, förslösade på att ingenting göra. Men samtidigt så vill jag att tiden ska gå fortare. För allt jag gör just nu är ju bara att gå och vänta på att saker ska hända. Hur kan man vilja att dagarna ska bli längre samtidigt som man vill att de ska dra snabbt förbi? Eller kanske inte längre. Jag vill nog kanske mest ha något att fylla upp dem med.

Blaha ja... så var man tillbaka i den onda cirkeln. Hur jag än gör och tänker verkar jag alltid hamna där. Det är konstigt. För jag vill ju egentligen inte börja jobba. Tänk bara... jobba större delen av dagen och bara vara ledig fåtal gånger i veckan. Inte konstigt att folk är så stressade, de har aldrig någon tid att varva ner. Det tar ju några dagar innan man stressat av och kan njuta av att vara ledig.

Men samtidigt vill jag ha något meningsfullt att fylla min tid med. Jag är nog inte en sån som kan nöja sig med ett jobb som bara är ett jobb. Jag vill betyda något. Jag vill göra en... vad heter det? Make an impact. Make a difference.

Och därför känner jag mig så hjälplös. Såna jobb kräver en del. Mycket mer än vad jag har att erbjuda just nu. Suck... det vore skönt att vara frisk nu... Blä...

Ska slå på något att lyssna på och försöka sova. Det här blir man ju bara deppig av..