30 nov. 2010

Stress återfall


Igår skulle jag ha åkt till min första körlektion. Men det blev bara helt fel. Det började med att jag var jätte stressad när jag gick och la mig. Planen var att jag skulle åka med Tobbe till jobbet på morgonen för att slippa stressen med att åka buss.

Men hela natten vaknade jag nästan varje timme av att jag inte ville missa att vakna när jag väl skulle gå upp. Hela kroppen gick tillbaka till känslan av att jag skulle åka till skolan morgonen efter.

Needless to say, så kom jag inte iväg på morgonen. Jag var helt sönder efter den oroliga natten. Och det jobbiga nu är att jag inte kan få av mig känslan. Den har suttit i hela dagen och nu insåg jag att jag har dans imorgon. Det kommer nog att ta ett tag innan jag kan slappna av igen.

Den 23e Dec har jag i alla fall ätit de nya tabletterna i sex veckor. Jag hoppas få lite mer resultat efter det. Kanske kan jag försöka igen någon gång efter jul. Vill inte testa detta igen på ett tag. Var inte alls redo för att hantera det.

Det värsta är ju rädslan för att hamna där nere i hålet igen. Det gör allt så mycket värre.

Nu är det dags för att sova. Sov så gott, det ska i alla fall jag försöka med.

29 nov. 2010

Jackans Äventyr

Jag har köpt en ny vinterjacka som är awesome, och eftersom jag är på lite fjantigt humör idag så tänkte jag ta er med på jackans första äventyr ut i stora världen. Dvs... den har varit med på promenad i Bodafors förr. Men nu är det första gången den får komma med någon annanstans. Hoppas det tyckte det var roligt.
Det hela börjar som vanligt med att Tobbe tar en evighet på sig att snöra skorna. Han har ett par militär-eller nåt-kängor som tar forever att få på sig. Man hinner alltid bli alldeles svett innan han är klar av att stå med vinterkläder på inomhus. Skaffa vettiga kängor Tob!

Tobbe knyter skorna.
Den nya jackan och jag.

Så äntligen kom vi ut! Och vår kära lilla bil är naturligtvis en enda liten snödriva. Haha! Nej, inte riktigt. Men den var full i snö. Och eftersom jag inte hade några vantar på mig och vi bara har en skrapa så står jag och tar kort på Tob när han jobbar!

Skottaskotta snö från taket.
Och det är bra om man ser något i backspegeln.

Jag inser dessutom att det vore bra om jag hade lagat mina vinterkängor. Jag har tre par som alla är trasiga i dragkedjan och jag får aldrig ändan ur att lämna in dem på lagning. XD Gympadojor i snön kan bli kallt. Note to self, ta med dem imorgon när du ska på körskolelektionen.

Mina fina slitna gympisar.

Och så bar det av till Nässjö! Det var inte lätt att ta en vettig bild när bilen skumpade på snön på vägen. Det var väldigt ljust ute bör tilläggas. Så alla fina miner är därför, haha!

Min fina mössa som mamma har stickat!.
Åh... mitt vinterland... nu är jag här....

Först stannade vi vid Rusta, jag har bara glaskulor kvar till att pynta granen med. Och jag är inte så säker på om det är så bra... Katterna tycker det här med att tugga på granen är väldigt roligt. Den är plast bör tilläggas. Mina katternumsar är jättekonstiga. De tuggar inte på mina levande växter. Förutom de som är ihoptorkade (oja... de finns XD), utan tuggar endast och enbart på mina plastblommor. Hur vettigt är det på en skala? Jag bör väl inte tillägga att jag direkt uppmuntrar dem till det -.- Plastväxter växer inte tillbaka och det kan knappast vara så hälsosamt för katterna :P.
Vi fick i alla fall tag på några röda och blå kulor. Samt julmust! Det går åt en del julmust i det här hushållet... That's right! I'm looking at you Tobbe! (Han älskar julmust). Och Tob retas som vanligt när jag går omkring bland julpyntet och myser. Det är så mycket mysiga färger och former och lukter bland dem. Jag gillar julen. En av de saker som gör vintern uthärdlig. Annars kan man fundera på vad våra förfäder tänkte på när de bosatte sig i norden... Mörkt halva året och kallt och ruggigt... Den dagen de uppfinner en tidsmaskin kan vi åka tillbaka till dem och fråga.

Rusta!

Sen bar det iväg till ICA. Vår egentliga anledning till att åka till Nässjö. Matmat i stora lass! Det behövdes. För vi hade nästan inget kvar i kylskåpet. Dessutom pantade vi massor med pantflaskor. Tob frågade vad jag trodde det betydde att vi fick ihop till 80kr i pant. Kanske att vi pantar för sällan, sa jag. Då tackade han mig. Haha! Kanske har med att han dricker en del läsk, eller vad säger du älskling? ;)

ICA!
Klar med shoppingen för den här dagen!

Jag var jättetörstig redan innan vi gick in i butiken. Så jag köpte mig lite söt juice att slurpa på påvägen hem.

Juice!
Slurpslurp!

Jag var tvungen att ta den klassiska; Tobbe kör, bilden. Han ser jämt så arg ut när han kör. Men han är bara koncentrerad har jag lärt mig. Det är något som har med Linder generna att göra tror jag. Hans systrar och mor är likadan.
Dags att åka hemåt för den här gången. Snösnö så långt ögat ser. Och solen skiner så man nästan blir blind.

Srz boy is srz.
SHINE!
Tob fick också något att dricka.

Det är så fint ute idag att jag var tvungen att ta lite kort på träden och så. Jag tänker jämt på mamma när jag gör det. För hon säger jämt: Se så fint där är! Och det säger hon om på hösten - bruna löv, våren - allt börjar växa och bli grönt, sommaren - allt står i blom, vintern - frosten kommer och senare när det är snö överallt. Jag kunde satsa massa pengar på det! För hon säger det jääämt. Inte sant mamma? ;)

Ljust vitt och fint.
Min hand kom med som spegling i fönstret XD.

Så var man hemma, och när vi skulle bära varorna in i lägenheten så gick (naturligtvis) handtaget sönder på påsen. Det gör de jämt har jag märkt. Speciellt när man är ivrig att komma in från kylan. Fast jag frös ju inte, jag hade min utmärkta nya jacka på mig! Däri ligger dagens middag dessutom ^^ Ska försöka stuga dem och steka lite fläsk till, mumsmums!

Alltid alltid går de sönder.

Så säger vi adjö till jackan för den här gången. In i garderoben tills nästa gång vi går ut. Hoppas du hade roligt! ^^
Jag köpte dessutom en hundleksak på rusta. Jag har läst att dragkamp med Huskys är väldigt bra. De tycker det är kul och det aktiverar dem väldigt. Tydligen bra att göra efter lydnadsträning så att de får något roligt också! Det är lite tidigt att köpa något till hunden antar jag. Men jag köpte den dels för att jag ville bevisa för alla att det är något seriöst. Inte bara en fix idé. Kanske för att jag själv ville bevisa för mig att det kommer bli av. Det känns så långt borta med jobb och sånt som tar sådan otrolig massa tid. När jag tycker att det blir jobbigt kan jag titta på den där. Någon form av symbolik antar jag... Det kändes på något sätt viktigt i alla fall.

Hejdå jackan!
Min symboliska hund.

Dessutom så köpte vi på Ica någon form av kattgodis. Torkade småfiskar. Som sötnosarna tyckte var otroligt intressant. De tyckte det luktade jättegott, men fattade inte på en gång att de kunde äta det. Jag la den i vatten så att den skulle bli mjukare, för de kunde inte gnaga sönder den. Även om Cotton försökte om och om igen! Haha!

Fisk i en vattenskål.
Cotton är för snabb för att ta något vettigt kort på.

Och där slutar jackans äventyr idag. Och min fåniga lilla saga om dens första resa till affären. Nu kan mamma och pappa sakna mig mindre, för nu har de varit med i min vardag lite. Och syrran också för den delen. Jag har dessutom fått ha något att göra ett tag. Nu ska jag börja fixa med maten lite. Eller ta någon frukt. Jag är hungrig. Ses!

28 nov. 2010

Siberian Husky

Jag har blivit lite besatt, men de är så otroligt söta och underbara hundar. Det är en sån här vi vill ha. Tobias första reaktion på hund var: JAG VILL INTE HA EN! Men efter att jag gick med på någon lite större hund började han bevekas. Det var hans enda förbehåll för att skaffa hund, att jag inte skaffade någon liten råtta. Jag hade tänkt mig någon form av terrier. Som West Highland White Terrier.


De är så otroligt söta och ser så glada ut hela tiden. Men eftersom en "råtta", som Tob så fint beskriver alla hundar som är mindre än vargar, är att tala om. Så gick jag över till en Siberian Husky.


Och nu har jag helt och hållet kärat ner mig i den rasen. Bara titta på den här videon tillexempel:




Jag menar, kan man annat än älska den blicken? Helt underbar. Kräver en del jobb, men det gör ju alla hundar. Jag drömmer redan om lydnadsträning och att ha hunden i närheten för sällskap och promenaderna. Till och med på natten drömmer jag om hundar. Jag tror det börjar bli lite maniskt... Försöker coola ner intresset redan så att jag inte blir helt galen när jag inte kan få en direkt. Men längtar jag gör... otroligt mycket.

Men något bra namn har jag inte än. Jag funderar på att skaffa en tik, och sterilisera henne. Vi är ju inte intresserade av valpar. Men namn... Hittills har jag bara kommit på: Sasha och Winter. Men Tob verkar inte tycka om riktigt något av dem. Jag gillar Winter mest ^^ Jag tycker det är ett coolt namn på en hund. Men ja... Har ni några idéer så kommentera gärna!

Nu ska jag gå och försöka låta bli att spricka av längtan efter henne. Vad hon än heter.

27 nov. 2010

Framåt, stillastående

Jag har varit på arbetsförmedlingen nu. Vilket inte egentligen medförde något vettigt. Inte för att jag hade höga förhoppningar på dem. Jag har haft att göra med dem förr, och de är mest jobbiga, med massa regler som inte hjälper dig, utan förhindrar dig.
Jag skrev i alla fall in mig hemma på datorn och fyllde i alla uppgifter på alla ställen där de skulle vara. Så gick jag dit som de sa att jag skulle. Jag fick träffa en lite äldre man efter ganska lång väntan. Inte för att jag hade någon tid, men eftersom de sade att jag bara skulle komma in för att skriva in mig så trodde jag väl att de hade någon form av plan för att få det att flyta. Men jaja... Det spelar ju ingen roll vilken offentlig organisation du går till så får du alltid vänta. Om du har en avtalad tid eller inte.

Jag berättade vem jag var och mina problem. Och så sade jag vad jag sökte efter, nämligen någon tjänst med kanske 15 timmar i veckan någonstans. Och att jag redan hade pratat med biblioteket i Bodafors och att de var villiga att ta mig om jag gick genom arbetsförmedlingen med deras praktik. För det första så verkade det inte som om han lyssnade på mig. Han berättade dock att jag inte skulle få någon praktik på tre månader. Eftersom man måste ha varit inskriven så länge innan. Det visste jag om. Inte roligt, men ingen överraskning.

Där trodde jag att vi var klara. Jag ville bara skriva in mig, jag ville inte söka något jobb eller något. Jag hade ju en praktik klar. Men han började prata om vad för jobb jag skulle söka ect. Det var jättekonstigt. När jag flera gånger försökte förklara att jag inte ville ha något. Han sa såklart att jag måste söka jobb för att vara medlem i arbetsförmedlingen. Men jag sa att det var inte ett sånt slags jobb jag var intresserad. Jag blev bara mer och mer frustrerad för han lyssnade verkligen inte på mig. Jag hatar sånt.

Sen började han visa mig vad jag hade satt mig som sökande som. Och frågade vad jag hade för utbildningar i ämnena. Jag berättade som det var, att jag var självutbildad och jobbade som frilans och att jag faktiskt hade fått ett par jobb. Det accepterade han inte. Han sade att jag inte kunde stå skriven som sökande inom de jobben eftersom jag inte hade gått någon offentlig utbildning inom ämnet. Så han tog bort dem. Det gjorde mig inte mindre sur och frustrerad måste jag erkänna. Jag hatar att folk måste gå genom en mängd offentliga sektorer för att bevisa att de kan när de redan har lärt sig det själva hemma, gratis. Men ingen tror ju på en i den här världen verkar det som.

Mötet tog säkert 40 minuter och ungefär 30 av dem gick åt att han skulle leta på datorn och skriva in alla uppgifter. Kunde han inte göra det när jag hade gått därifrån? Så att jag inte behövde sitta där och vänta medan han var riktad mot skärmen. Dessutom var han tvungen att gå och fråga en massa hela tiden till massa olika personer. Som också tog en mängd tid. Det stärkte inte direkt min tro på arbetsförmedlingen.

Så till slut fick jag i alla fall en tid hos en handläggare som jag inte har en aning om vad han vill. Han kunde inte säga vad han/hon hette eller något annat. Men tydligen måste jag har bevis med mig från läkaren att jag är sjuk och en massa betyg och bevis för praktikerna jag gått. Vilket jag aldrig kommer få tag på.

Jag blir så sur på sånt här. De är helt inkompetenta. Jag sade klart ut att jag inte ville söka något jobb. Men då såg de bara förvirrade ut. Kunde de inte bara gett mig den praktiken jag själv hade fixat? Måste de strula till det?

Det här skulle betyda att jag inte kommer få någon inkomst på tre månader och att mina planer på hund skulle skjutas upp ännu mer. Kan ni tänka er? Arbetsförmedlingen hindrar mig faktiskt från att tjäna något! Är inte det knäppt om något. Ja, jag är sur på dem. De gör inget annat än gör saker komplicerade.

Så igår skickade jag ett mail till Bodafors bibliotek och berättade som det var. Att de inte ville ge mig någon praktik på jätte länge och så föreslog jag åter igen att de skulle anställa mig istället. Jag berättade hur lite jag ville jobba och hur lite jag önskade som ersättning. Vilket inte alls är så mycket i jämförelse med någon annan. Jag har inte fått svar än, det är ju helg. Men jag hoppas på måndag kanske.

Jag klättrar verkligen på väggarna här hemma. Jag är så frustrerad och trött på systemen. Dessutom är jag ivrig efter att få uppfylla mina krav före en hund. På tisdag ska jag väl i alla fall börja på körkortet. Men just den här helgen är verkligen så otroligt jättejobbigt lång. Försöker underhålla mig, men min längtan efter hund är så otroligt stark. Hur kan man sakna något som inte finns än? Inom mig springer det verkligen. Saker och ting går så otroligt långsamt. Och det håller på att slita mig i stycken. >.< Dumma arbetsförmedlingen.

24 nov. 2010

Ett mål, äntligen!

Häromdagen fick jag en lite galen idé. Egentligen har väl idén grott ganska länge. Men den kom inte som någon egentligt alternativ att tänka över förrän för någon dag sen.

Mycket av mina problem ligger i att jag är konstant ensam. Kan jag inte klandra Tobias för att han jobbar heltid. Vi har inget val. Vilket ju egentligen inte direkt får mig att känna mig så glad. Jag vill ju också bidra. Men jag är på väg dit.
När jag är ensam vill jag inte gå ut. För jag blir deppig av att gå ut ensam. Det är inge roligt alls. Dessutom är jag i ett sådant tillstånd att jag behöver massa kärlek. Hela tiden. Jag måste få känna mig älskad för att inte deppa ihop. Och Tobias kan inte tillfredsställa det behovet eftersom jag bara hinner träffa honom under morgonen innan han åker till jobbet och på kvällen när han kommer hem. Då brukar han vara så upptagen med att ta vara på sin egen lediga tid. Han är stressad, och det tar många dagar innan han kommer ner på jorden efter att han jobbat ett längre tag. Under den tiden har han inte "tid" med mig. Tid är fel ord egentligen. Men jag kan inte komma på något bättre just nu. Han är stressad helt enkelt.

Jag känner ingen i området att hänga med. Just nu skulle det enda bara ge mig mer stress att lära känna en annan människa igen. Sara är borta. Och jag har en känsla av att hon kommer flyga iväg efter att hon kommer hem igen, till någon utbildning. Dessutom har hon pojkvän i Jönköping. Jag vet hur det är att vara nykär. Hon ska inte behöva känna sig skamsen och som att hon överger sina vänner för en pojke. Det är hennes rätt och att vara förälskad är verkligen en underbar berg-och-dal-bana.

Katterna är... ja... de är katter helt enkelt. Deras kärlek går ut på: du älskar mig. Inte: jag älskar dig. Vilket är vad jag behöver just nu. Men vad tänker man på först när man tänker på meningen: Jag älskar dig villkorslöst! Du är så underbar! Jag klarar mig inte utan dig!

Jag får i alla fall en glad, lite dumt flinande hund framför ögonen.

Så föddes tanken på en hund. Och innan ni säger: NEJ! Det är så mycket jobb! Ut på morgonen, dagen och kvällen. Träning och ansvar...
Jag vet. Men se det från mitt håll ett ögonblick:
Jag älskar att ta hand om någon. Det får mig att känna mig meningsfull och tillfreds. Vilket är en väldigt ovanlig känsla just nu. Jag gör ingenting alls på dagarna. Jag har inget att göra, varje onsdag åker jag på dans. Men jag är hemma inom tre timmar. Och ofta är Tobias hemma under de timmarna. I annat fall får dansen hamna på ändan så länge hunden lär sig att vara utan mig. Folk jobbar ju heltid och har hund. Måste ju gå på något vis.

I vilket fall är det här inget som kommer hända på två röda. Jag vill vara säker på att det är en hund jag vill ha till att börja med. Kanske det bara är ett desperat substitut, vem vet? Det var som Sammy sade häromdagen: Det finns en anledning till varför kvinnor är gravida i 9 månader. De hinner vänja sig vid tanken och mogna in i rollen som mor. Och jag kan förstå honom där helt och fullt. Jag tänker göra samma sak.
Hur som så har jag inte råd med en hund just nu. Inköp av allt man ska ha är ju inte det billigaste.

Här kommer den bästa biten med det här beslutet. Jag har ett mål. Jag har inte haft ett mål på så otroligt länge. Och jag trivs inte utan ett. Jag har haft ett mål hela livet, och utan ett är jag helt lost och flytande. Förslaget att skaffa hund har gett mig en spark i ändan att ta körkort till exempel. Det kommer bli valpkurser och lydnadsträning och om jag vill ha med mig hunden någonstans... Körkort kommer att behövas.

Så i går skrev jag in mig på körskolan. Jag har en risklektion den sista november. Och efter det ska jag försöka testa av vad det egentligen är jag kan för att gå vidare därifrån.

Jag har också äntligen skrivit in mig på arbetsförmedlingen, och imorgon ska jag dit för att prata med dem om en praktikplats på det lokala biblioteket. Med lite tur får jag någon form av ersättning. Antagligen vansinnigt lite. Men lite är mer än jag har nu.

Det är mina delmål innan jag kan skaffa hund. Körkort och att få råd. Jag ska lägga undan så mycket jag kan för att spara inför köpet. Om jag då fortfarande är intresserad av en. Men det är ett mål! Så skönt, äntligen något att sträva efter. Kan inte beskriva hur lättad jag är. Var så länge sen. Att Velvet sen kommer döda mig och hata mig för all framtid om vi skaffar hund är en helt annan femma. Haha! Hon tycker inte om att dela sitt revir. Alls.

Se, ibland händer det saker här!

19 nov. 2010

Trött vecka


Så trött man kan vara då. Jag har kommit in i en rutin som får mig att känna mig tusen och två år äldre än jag är. Jag kliver upp och äter frukost, sen åker Tob till jobbet. Jag går och lägger mig igen och somnar om. Blir så trött efter att jag tagit de nya pillerna. Men det gör kanske inte så mycket. Jag har ju ändå inget för mig om dagarna.

Jag vaknar vid tre tiden och kliver upp och äter lunch. Sen försöker jag underhålla mig resten av dagen tills Tob kommer hem. Jag har rätt tråkigt just nu. Men inte orkar jag göra något vettigt heller. Jag får nog helt enkelt vänta tills tabletterna börjar verka och se om de gör någon skillnad. Nu ska jag ta den där luren...

9 nov. 2010

Blä!


Det måste hända något som bryter den här trisstesen snart. Fast nu när jag tänker på det så kanske det är tabletterna som pratar.  Jag är trött hela tiden. Jag har ingen ork. Men samtidigt så vill jag göra något hela tiden. Det är bara några dagar till på bytet av piller.  Den 11 ska jag ta bara de nya tabletterna. Det tar ju ett ganska bra tag innan de börjar verka.

Känns att de gör något i alla fall. Nu blev det plötsligt mycket lättare att acceptera att jag är så trött. Trött, men ändå inte riktigt sovtrött. Frustrationen la sig en aning nu... Vad skönt.

Tänk vad det kan göra att bara få ner lite tankar på papper. Eller i det här fallet, skärmen.

7 nov. 2010

Livets uppdatering

Jag har inte skrivit något på väldigt länge. Mest för att livet har flutit på väldigt tyst och stilla. Varit låg ett tag. Men det är väl ingen nyhet direkt. Jag håller i alla fall att byta tabletter. Vi får väl se om det blir bättre. Har precis börjat.

Jag målar och spelar the Sims 3. Jag har också sökt några jobb. Ett vikariat på posten över jul och så har jag hört mig för om en plats på biblioteket här i Bodafors. Inga svar än dock.

Igår kväll hade vi styvföräldrarna på besök. Med pizza och filmkväll. Vi såg den nya Robin Hood. Det var en väldigt bra film. Men så brukar gladiator pojken göra bra film. Kan tänka mig att se den igen. Det var väldigt trevligt med besök också. GoA är riktigt bra tycker jag.

Idag har vi plockat undan i vardagsrummet. I alla fall hälften av de lådor som stod där från flytten är borta. Så det är skönt. Men i övrigt har jag inte mer att säga just nu.

Så! Tills vi hörs igen!