27 nov. 2010

Framåt, stillastående

Jag har varit på arbetsförmedlingen nu. Vilket inte egentligen medförde något vettigt. Inte för att jag hade höga förhoppningar på dem. Jag har haft att göra med dem förr, och de är mest jobbiga, med massa regler som inte hjälper dig, utan förhindrar dig.
Jag skrev i alla fall in mig hemma på datorn och fyllde i alla uppgifter på alla ställen där de skulle vara. Så gick jag dit som de sa att jag skulle. Jag fick träffa en lite äldre man efter ganska lång väntan. Inte för att jag hade någon tid, men eftersom de sade att jag bara skulle komma in för att skriva in mig så trodde jag väl att de hade någon form av plan för att få det att flyta. Men jaja... Det spelar ju ingen roll vilken offentlig organisation du går till så får du alltid vänta. Om du har en avtalad tid eller inte.

Jag berättade vem jag var och mina problem. Och så sade jag vad jag sökte efter, nämligen någon tjänst med kanske 15 timmar i veckan någonstans. Och att jag redan hade pratat med biblioteket i Bodafors och att de var villiga att ta mig om jag gick genom arbetsförmedlingen med deras praktik. För det första så verkade det inte som om han lyssnade på mig. Han berättade dock att jag inte skulle få någon praktik på tre månader. Eftersom man måste ha varit inskriven så länge innan. Det visste jag om. Inte roligt, men ingen överraskning.

Där trodde jag att vi var klara. Jag ville bara skriva in mig, jag ville inte söka något jobb eller något. Jag hade ju en praktik klar. Men han började prata om vad för jobb jag skulle söka ect. Det var jättekonstigt. När jag flera gånger försökte förklara att jag inte ville ha något. Han sa såklart att jag måste söka jobb för att vara medlem i arbetsförmedlingen. Men jag sa att det var inte ett sånt slags jobb jag var intresserad. Jag blev bara mer och mer frustrerad för han lyssnade verkligen inte på mig. Jag hatar sånt.

Sen började han visa mig vad jag hade satt mig som sökande som. Och frågade vad jag hade för utbildningar i ämnena. Jag berättade som det var, att jag var självutbildad och jobbade som frilans och att jag faktiskt hade fått ett par jobb. Det accepterade han inte. Han sade att jag inte kunde stå skriven som sökande inom de jobben eftersom jag inte hade gått någon offentlig utbildning inom ämnet. Så han tog bort dem. Det gjorde mig inte mindre sur och frustrerad måste jag erkänna. Jag hatar att folk måste gå genom en mängd offentliga sektorer för att bevisa att de kan när de redan har lärt sig det själva hemma, gratis. Men ingen tror ju på en i den här världen verkar det som.

Mötet tog säkert 40 minuter och ungefär 30 av dem gick åt att han skulle leta på datorn och skriva in alla uppgifter. Kunde han inte göra det när jag hade gått därifrån? Så att jag inte behövde sitta där och vänta medan han var riktad mot skärmen. Dessutom var han tvungen att gå och fråga en massa hela tiden till massa olika personer. Som också tog en mängd tid. Det stärkte inte direkt min tro på arbetsförmedlingen.

Så till slut fick jag i alla fall en tid hos en handläggare som jag inte har en aning om vad han vill. Han kunde inte säga vad han/hon hette eller något annat. Men tydligen måste jag har bevis med mig från läkaren att jag är sjuk och en massa betyg och bevis för praktikerna jag gått. Vilket jag aldrig kommer få tag på.

Jag blir så sur på sånt här. De är helt inkompetenta. Jag sade klart ut att jag inte ville söka något jobb. Men då såg de bara förvirrade ut. Kunde de inte bara gett mig den praktiken jag själv hade fixat? Måste de strula till det?

Det här skulle betyda att jag inte kommer få någon inkomst på tre månader och att mina planer på hund skulle skjutas upp ännu mer. Kan ni tänka er? Arbetsförmedlingen hindrar mig faktiskt från att tjäna något! Är inte det knäppt om något. Ja, jag är sur på dem. De gör inget annat än gör saker komplicerade.

Så igår skickade jag ett mail till Bodafors bibliotek och berättade som det var. Att de inte ville ge mig någon praktik på jätte länge och så föreslog jag åter igen att de skulle anställa mig istället. Jag berättade hur lite jag ville jobba och hur lite jag önskade som ersättning. Vilket inte alls är så mycket i jämförelse med någon annan. Jag har inte fått svar än, det är ju helg. Men jag hoppas på måndag kanske.

Jag klättrar verkligen på väggarna här hemma. Jag är så frustrerad och trött på systemen. Dessutom är jag ivrig efter att få uppfylla mina krav före en hund. På tisdag ska jag väl i alla fall börja på körkortet. Men just den här helgen är verkligen så otroligt jättejobbigt lång. Försöker underhålla mig, men min längtan efter hund är så otroligt stark. Hur kan man sakna något som inte finns än? Inom mig springer det verkligen. Saker och ting går så otroligt långsamt. Och det håller på att slita mig i stycken. >.< Dumma arbetsförmedlingen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar