24 nov. 2010

Ett mål, äntligen!

Häromdagen fick jag en lite galen idé. Egentligen har väl idén grott ganska länge. Men den kom inte som någon egentligt alternativ att tänka över förrän för någon dag sen.

Mycket av mina problem ligger i att jag är konstant ensam. Kan jag inte klandra Tobias för att han jobbar heltid. Vi har inget val. Vilket ju egentligen inte direkt får mig att känna mig så glad. Jag vill ju också bidra. Men jag är på väg dit.
När jag är ensam vill jag inte gå ut. För jag blir deppig av att gå ut ensam. Det är inge roligt alls. Dessutom är jag i ett sådant tillstånd att jag behöver massa kärlek. Hela tiden. Jag måste få känna mig älskad för att inte deppa ihop. Och Tobias kan inte tillfredsställa det behovet eftersom jag bara hinner träffa honom under morgonen innan han åker till jobbet och på kvällen när han kommer hem. Då brukar han vara så upptagen med att ta vara på sin egen lediga tid. Han är stressad, och det tar många dagar innan han kommer ner på jorden efter att han jobbat ett längre tag. Under den tiden har han inte "tid" med mig. Tid är fel ord egentligen. Men jag kan inte komma på något bättre just nu. Han är stressad helt enkelt.

Jag känner ingen i området att hänga med. Just nu skulle det enda bara ge mig mer stress att lära känna en annan människa igen. Sara är borta. Och jag har en känsla av att hon kommer flyga iväg efter att hon kommer hem igen, till någon utbildning. Dessutom har hon pojkvän i Jönköping. Jag vet hur det är att vara nykär. Hon ska inte behöva känna sig skamsen och som att hon överger sina vänner för en pojke. Det är hennes rätt och att vara förälskad är verkligen en underbar berg-och-dal-bana.

Katterna är... ja... de är katter helt enkelt. Deras kärlek går ut på: du älskar mig. Inte: jag älskar dig. Vilket är vad jag behöver just nu. Men vad tänker man på först när man tänker på meningen: Jag älskar dig villkorslöst! Du är så underbar! Jag klarar mig inte utan dig!

Jag får i alla fall en glad, lite dumt flinande hund framför ögonen.

Så föddes tanken på en hund. Och innan ni säger: NEJ! Det är så mycket jobb! Ut på morgonen, dagen och kvällen. Träning och ansvar...
Jag vet. Men se det från mitt håll ett ögonblick:
Jag älskar att ta hand om någon. Det får mig att känna mig meningsfull och tillfreds. Vilket är en väldigt ovanlig känsla just nu. Jag gör ingenting alls på dagarna. Jag har inget att göra, varje onsdag åker jag på dans. Men jag är hemma inom tre timmar. Och ofta är Tobias hemma under de timmarna. I annat fall får dansen hamna på ändan så länge hunden lär sig att vara utan mig. Folk jobbar ju heltid och har hund. Måste ju gå på något vis.

I vilket fall är det här inget som kommer hända på två röda. Jag vill vara säker på att det är en hund jag vill ha till att börja med. Kanske det bara är ett desperat substitut, vem vet? Det var som Sammy sade häromdagen: Det finns en anledning till varför kvinnor är gravida i 9 månader. De hinner vänja sig vid tanken och mogna in i rollen som mor. Och jag kan förstå honom där helt och fullt. Jag tänker göra samma sak.
Hur som så har jag inte råd med en hund just nu. Inköp av allt man ska ha är ju inte det billigaste.

Här kommer den bästa biten med det här beslutet. Jag har ett mål. Jag har inte haft ett mål på så otroligt länge. Och jag trivs inte utan ett. Jag har haft ett mål hela livet, och utan ett är jag helt lost och flytande. Förslaget att skaffa hund har gett mig en spark i ändan att ta körkort till exempel. Det kommer bli valpkurser och lydnadsträning och om jag vill ha med mig hunden någonstans... Körkort kommer att behövas.

Så i går skrev jag in mig på körskolan. Jag har en risklektion den sista november. Och efter det ska jag försöka testa av vad det egentligen är jag kan för att gå vidare därifrån.

Jag har också äntligen skrivit in mig på arbetsförmedlingen, och imorgon ska jag dit för att prata med dem om en praktikplats på det lokala biblioteket. Med lite tur får jag någon form av ersättning. Antagligen vansinnigt lite. Men lite är mer än jag har nu.

Det är mina delmål innan jag kan skaffa hund. Körkort och att få råd. Jag ska lägga undan så mycket jag kan för att spara inför köpet. Om jag då fortfarande är intresserad av en. Men det är ett mål! Så skönt, äntligen något att sträva efter. Kan inte beskriva hur lättad jag är. Var så länge sen. Att Velvet sen kommer döda mig och hata mig för all framtid om vi skaffar hund är en helt annan femma. Haha! Hon tycker inte om att dela sitt revir. Alls.

Se, ibland händer det saker här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar