28 sep. 2011

Psykmottagningen

Där har jag varit idag. Så nu är det dags att bli inlagd på dårhuset. ;) Nejdå. Men för ett tag sedan ringde jag min doktor här i Bodafors och bad om mer hjälp. De tabletterna jag äter hjälper förvisso. Men jag skulle behöva mer hjälp än så. Han visste inte riktigt vad han kunde göra men skrev en remiss till Remiss och Bedömningsenheten i Eksjö. En månad senare (nu) blev jag kallad på ett möte där.

Jag fick träffa en psykolog och en doktor (samt en ung kille som höll på att utbilda sig och frågade om han fick sitta med på mötet.) Och sen började bombarderingen av frågor. Vi gick igenom min uppväxt, vi pratade om min panikångest, min deppresion, min utmattning och så tog jag upp misstankar om asperger. Jag fick göra ett test med 150 personlighets frågor också. Och två till lite mindre test med frågor. Allt detta på under en timme. Behöver jag nämna att jag var sådär lagom utkörd efter ett tag?

Så när allt det var klart kom överläkaren som skulle ge mig någon form av fortsättning på detta. De andra doktorerna rapporterade vad vi pratat om till henne och hon ställde några ytterligare frågor till mig. En av dem var hur jag kände igen mig i asperger, vilka symptom. Jag kunde inte komma ihåg dem. Men vi hade gått igenom dem tidigare under mötet. Så för att hjälpa mig på traven räknade överläkaren upp dem alla och jag bockade av dem en efter en. :P

Så nu ska jag få uppföljning i Nässjö. Inte en samtalsterapeut utan en slags coach mer. De sa att en samtalsterapeut inte skulle ge mig något eftersom det inte egentligen fanns någon orsak man kunde "ta på" till varför jag mådde som jag gjorde. Vad den här coachen ska göra är jag lite osäker på. Men det blir nog bra. Han/hon skulle ringa och ge mig en tid sen.

Jag har också fått öka min dos på Citalopram. Nu ska jag öka med en halv tablett (så jag äter 30mg) i två veckor. Sen öka ytterligare en halv till 40mg. Man kan öka lika mycket två gånger till sen om det inte skulle hjälpa och varför min läkare här i Bodafors inte har sagt det vet jag inte.

Jag är också ställd på kö för en utredning om asperger. Det tar nog ett ganska bra tag innan jag hör något därifrån. Det brukar vara långa köer har jag förstått. Och även om jag inte får en diagnos så kan jag få hjälpmedel att förstå hur jag fungerar. Vilket skulle hjälpa mig massor.


Det hela känns jätteskönt. Men samtidigt väldigt skrämmande. Idag när jag kom hem har jag ätit frukost, duschat och sen har jag sovit fram tills nu (från 13-18 ungefär). Jag blev helt slut nu när alla nerver lade sig.


Nu ska jag spela lite Forged Alliance med herrarna på nätet. Så vi hörs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar