9 feb. 2012

Galet mycket nytt

Det har hänt så mycket de senaste månaderna att jag inte har orkat skriva något om det. Livet ser ganska annorlunda ut mot vad det gjorde i höstas. I korta drag:

Det började med att jag mådde så hemskt dåligt. Jag var så trött och deppig och så sjukt trött på att vara ensam. Så jag for hem till mamma och pappa i Värmland. Där stannade jag i en månad och fick lite distans på saker och ting.
Mitt liv med Tobias är inte bra just nu. Jag går hemma och bara väntar på att han ska komma hem för att jag vill inte vara ensam längre. Och när han väl kommer hem så sitter han vid datorn och ignorerar mig. Jag är deppig och han blir deppig och stressad och han har ingen tid över efter jobbet och alltihop är bara blä.

Jag hade ett stort utbrott eller vad man ska kalla det för där jag bara inte pallade mer. Under tiden jag var hemma hos mamma och pappa. Jag insåg att något måste ändra på sig. Hela mitt liv var tvunget att ändra på sig. Alla aspekter. För jag mådde pest och kolera på samma gång.
Så jag hade ett långt samtal först med mamma och pappa. De tyckte att jag skulle flytta hem till värmland igen där jag kände folk eftersom jag var så ensam. Det pratades såklart om en hel del mer också. Men som sagt i stora drag. Jag skulle gärna flyttat hem dit. Inte hemhem till huset med dem, men till någon egen lägenhet i så fall. Vi skulle nog gå varandra på nerverna om vi bodde ihop. Vi har för olika levnadsätt.

Men så var det där med Tobbe. Jag ville inte göra slut med honom. Nej, jag älskar honom ju faktiskt, trots att det inte var i den bästa situationen just då. Ett distansförhållande skulle inte ha fungerat. Det gör helt enkelt inte det.
Så jag pratade länge med honom också, över skype, den kvällen. Han höll med om att det inte var bra det vi hade. Men vi älskar ju varandra. Det var omständigheterna runtomkring som var jobbiga, inte själva oss. Att det ska vara så svårt. Kan inte bara två personer som älskar varandra få vara tillsammans?
Vi diskuterade hit och dit och försökte hitta lösningar och mitt i allt föreslår jag särbo. Fast i närheten.

Efter det känns det som att allt gick väldigt fort. Vi bestämde att jag skulle flytta till Nässjö. Till en egen lägenhet. En stor del av mina problem under den tiden jag gick på arbetsförmedlingen och var med i ungdomsgarantin var att jag inte kunde ta mig in till Nässjö på deras aktiviteter. Och då blev jag ju såklart utskriven ut jobbgarantin för att jag inte kunde ta del av det de erbjöd. Att flytta till Nässjö skulle ta bort det där med att åka buss. Det skulle bli en stor säkerhet för mig att veta att även om jag var på jobbet eller liknande så kunde jag gå hem. Nässjö är trots allt inte så stort. Om allt skulle skita sig till musik och jag skulle må jättedåligt så kan jag alltid gå hem. Det kan jag inte direkt när jag är i Nässjö och bor i Bodafors. Missar jag bussen eller mår dåligt behöver jag skjuts hem. Och det finns ingen jag kan ringa som inte jobbar.

Så jag började söka lägenhet. Ringde runt till alla olika former av fastighets företag och lämnade mitt nummer ifall det skulle dyka upp något. Det fanns inget ledigt direkt sådär.
Någonstans mitt i det där så började jag räkna på hur jag skulle klara mig ekonomiskt. Socialbidrag var första alternativet men eftersom jag har ganska mycket sparat på kontot så skulle det inte fungera. Man får ju inte ha något sparat om man ska söka socialbidrag. Så att skriva in sig på arbetsförmedlingen igen blev en självklarhet. Där kunde jag få praktik och bidrag därigenom. Bostadsbidrag också under tiden.

Jag hade också börjat att studera vid den här tiden. Vet inte om jag sagt det innan. Jag håller på att läsa upp gymnasiebetygen på 50%. Och där får jag ju lite studiebidrag. Jag är nu klar med min första kurs och distans går jättebra att studera på. Klar med Naturkunskap A och går vidare till Religionkunskap A. Det är mindre roligt... Naturk. tyckte jag om. Religionen... mja...

Så jag skrev in mig på arbetsförmedlingen. Jag började också söka jobb. Jag var såpass aktiv under tiden jag var hemma hos mamma och pappa att jag insåg att jag faktiskt skulle klara av att arbeta en 4 timmar om dagen. Det är 50% till. Så jag började söka jobb. Jag har varit i Nässjö och lämnat mitt CV till olika företag och jag söker hela tiden nya saker som dyker upp på platsbanken och andra ställen.
Främst är det lagerarbetejobb. Och såna enkla ställen där det är försäljningsjobb typ på ICA. Men jag har också sökt ett servitrisjobb och ett på polisens kontaktcenter (PKC) där Tobias jobbar.

För ett par veckor sedan fick jag ett samtal om en ev. ledig lägenhet. Det var en tjej före mig som skulle titta på den. Men hon valde en annan lägenhet i samma hus. Så jag fick komma och titta på lägenheten och så fin den var! Mysig vindslägenhet, lagom stor, mer eller mindre ny renoverad och ett väldigt fräsch "kök". Inte ett kök kök som ett eget rum utan en vägg i vardagsrummet där det är spis och grejer.
Jag har inte skrivit kontrakt än. Men den här månaden ska vi ta kontakt och skriva på. Det är i alla fall ett muntligt kontrakt än så länge. Och jag kan flytta in i början av april.

Jag har fått kontakt med en tjej som heter Mia som bor i Sävsjö och en annan tjej, Linda, som bor i Nässjö. De två umgås jag med lite då och då och känner mig lite mindre ensam än tidigare. Vi har precis bara börjat lära känna varandra, men jag hoppas på det bästa.


Så mitt liv ser väldigt annorlunda ut nu mot senast jag skrev något vettigt. Jag mår mycket bättre just nu än jag gjort på länge. Tja... jag har ett liv. Det är ju skillnad kort sagt.
Hur det blir med Tobbe får vi se. Vi vill stanna ihop, och jag tror att vi kommer kunna bli närmare när vi inte bor ihop som vi gör nu. Jag är väldigt beroende på honom och det gillar jag inte. Mycket flyttar jag också för att lära mig att stå på egna ben. Att ta hand om en egen ekonomi och allt som hör därtill. Jag bara hoppas han inte grottar ner sig totalt och aldrig kommer och hälsar på mig. Flyter vi isär så gör vi antar jag... Ändring behövs just nu. Men jag hoppas att jag en dag ska kunna flytta tillbaka till honom. När jag står på egna ben och har ett liv.


(Grattis till de som orkat läsa igenom hela den här harangen ;))

1 kommentar: